94/365: En tågresa...

Jag tog en tur in till stan (NYC) idag. Tågen har jag ju redan talat om att inte är speciellt mysiga, men det går ju att åka med dem... Hur som helst. Idag började tågresan med att jag höll på att ramla över en tants käpp när jag skulle sätta mig. Jag bad om ursäkt och hon bad om ursäkt och så ett tag... Sedan satt jag iaf där. Det var sånt säte där det är fyra i sällskap - två åt ena hållet och de andra två sitter mitt emot. Iaf, när vi ska åka från stationen här kommer den tjockaste amerikanska gubben jag sett sedan jag kom hit på tåget. SÅKLART klämmer han ner sig på sätet bredvid mig - och på mitt såklart eftersom han var så stor så han tog upp halva mitt också. Om det hade varit så att jag skulle lösa en biljett där och då så hade jag frågat om det var möjligt att lösa en halv biljett eftersom jag bara fick ett halvt säte. Uhh... Jag var såååå irriterad för jag vil helst inte nudda väggarna och så på tåget eftersom det känns lite äckligt och nu fick jag sitta klämd utmed väggen. Har man inte någon som helst självinsikt? Om man är såååå stor kanske man ska ta ett säte man får plats på? Eller? Nu vet jag iaf vad lillkillen menar när han säger att hans mackor i lunchväskan är mosade. De är som jag var på den tågresan...