213/365: Så snabbt gick 2 veckor...

Ni får ta dagsräkningen i rubrikerna på inläggen med en nypa salt. Det blir lite på ett ungefär. Själva meningen med den var egentligen att räkna till den 100:e dagen. Sedan blev det att räkna till hälften av tiden här och sedan har det räknats på. Det var lätt att hålla koll när jag var flitig bloggare och bloggade sisådär någon gång varje dag. Sedan gick det som det gick med det...

-

Hur som helst. Dagens sorgliga var såklart att mamma och pappa vinkades av. Enligt tabellen ska de nu sitta bekvämt (hoppas jag!) någonstans uppe i luften. Men efter några enklare efterforskningar är jag inte helt hundra på att det stämmer... Enligt flygplatsens hemsida ser det ut som att deras plan är sent men enligt flygbolagets sida ska de tydligen vara på minuten. Det lär morgondagen avslöja hur som helst. Ska upp tidigt och se om de anlänt hos syster med familj. Nu får man ju lite uppfattning om hur nära det egentligen är hem så blir man lite sugen på en lufttur men jag ska allt vänta... Har lite kvar att uträtta här innan det är tid för hemfärd. Dock är det bra lockande när man pratar med Daniel i telefon och på Skype. Lilla parveln har ju blivit stor nu och snackar en massa. Tydligen allt typ. Buu för mig och att jag missar och inte kan kramar om honom. Buu för honom som kommer kramas av mig så han kommer vara trött på kramar när jag kommer hem. Haha! SKickade med lite småsaker till honom med mamma och pappa. Tusen tack till systers som skickar filmer på den lilla prinsen under dagarna. =)

-

Har haft det riktigt trevligt med mamma och pappa här. Det var skoj att de kunde komma när jag var ledig en vecka också. Lite småknepigt då man jobbar samtidigt som de är här eftersom det blir lite mycket jmf. med vad man är van vid. Jag var inte den populäraste under tiden mina föräldrar var här kan jag meddela. Barnch och Anna-Kääärin var som någon form av superstjärnor med sina två största fans i släptåg här. "Where is Barnch?!" "Where is Anna-Kääärin?" frågades direkt de var ur synfältet. Haha! Igår kväll bjussade jag och mina svenska päron på middag. Det blev sallad där man fick plovka ihop sitt innehåll på egen hand. Det var smarrigt. Till efterrätt hade pojkarna önskat Swedish cake (=tårta). Pappa slängde ihop en riktig svensk sommartårta med grädde, jordgubbar och blåbär (dock av amerikanska ingredienser). Halva tårtan blev kvar och det uppskattades då det var dags att äta efterrätt ikväll. Jag har aldrig sett den lilla killen äta efterrätt så länge som han åt idag. När han hade ungefär två tuggor kvar sa han I wish the whole world were made out of that cake so I could eat it!". Senare hostade någon i soffan och jag frågade om allt var bra och den lilla svarar då "Emma, I'm not ok... I need another piece of that cake!!!". Haha! Under tiden mamma och pappa har varit här har familjen här försäkrat sig om att jag vet hur man gör lasagne, tårtan, broccolli/skink paj m.m. =) Tur att de inte kom tidigare då kanske jag hade fått sadla om till kock här i stället. Haha!

-

Nej, klockan är mycket och här ska upp tidigt och Skypas med amerikanerna... Nej, jag menade mamma och pappa! Tack och gonatt!

-

Just det. Höll på att glömma en sak som den lilla killen sa till mig i bilen imorse. Jag sa något i stil med "Do you think Berndt is at home eating Swedish cake for breakfast?!" Han svarade kvickt "Yeees, you never know with Barnch, you know - he's always up to something. I'm sure he's having a piece right this second!". Hahahahahaha! Vi blev också kallade de kokko svenska männiksorna. De är inte vana att man skojjar alls här så de gapade en del när de svenska (ok - kanske inte ska dra det så långt att jag kallar det svenska skämt när det kommer till min familjs humor...) skämten drog igång! Men det är ju skönt att de förstår varför jag är så kokko/crazy som de ofta påpekar. Ofta när jag svarar på något får jag höra "Emmmma. Be serious. Be 100% serious now... I think I see a smile on your face so you're not serious... Are you?". Haha!